Ida Lindgren

I helgen visas de Guldbaggenominerade filmerna från 2016 gratis på Filmhuset. Det började redan idag och på söndag kl 13.00 visas min film ”Kroppen är en ensam plats” tillsammans med de andra nominerade kortfilmerna Baby och 6A.

Här är en trailer från filmåret 2016.

I Stockholm pågår Tempofestivalen för fullt denna vecka. Och idag spelas 3e avsnittet av Processpodden in. Jag hade äran att gästa det första avsnittet tillsammans med Beth Laurin. Konceptet är alltså att att två konstnärer möts över genregränser och generationsgränser och samtalar om sin konstnärliga process. Det var mycket givande, dels att få prata om sin egen process och dels att få höra om vad som driver henne i sitt skapande. Beth Laurin är född 1935 och har varit verksam konstnär sedan 18 års ålder. Här kan du lyssna på vårt samtal.

Och idag kan du alltså lyssna live på samtalet mellan guldbaggebelönade Förvaret-regissören Anna Persson och poeten Mats Söderlund. Kl 15.15 på Hornhuset. Själv ska jag hämta på förskolan och kan inte vara på plats men ser fram emot att lyssna på podden när den släpps.

På Tempo dokumentärfestival 2016 hade jag äran att ta emot pris för bästa korta dokumentär för Kroppen är en ensam plats. I år får jag därmed sitta med i juryn för samma pris, Tempo Short Award. Det har varit ett jätteroligt arbete. Tillsammans med Anusha Andersson och Nicholas Ringskog Ferrada-Noli har jag valt mellan 8 väldigt olika filmer. Ett mycket spretigt program vilket jag älskar. Det finns en styrka i de olika uttrycken och jag blir inspirerad när regissörerna hittar en egen ton och form för sitt berättande.

De nominerade är:

19 876 steg i Auschwitz/Birkenau

6 Degrees of Mustafa Arhan

Brev till Sverige

Köttbussen

Secret Heart

Spermahoran

Studio 5

Svenskarna

De åtta filmerna är uppdelade i två olika kortfilmsblock, båda visas på lördag och på kvällen blir det prisutdelning!

Idag tillkännagavs att ”Kroppen är en ensam plats” är nominerad till en Guldbagge för bästa kortfilm. Känns så stort. Och ett extra stort erkännande eftersom den har en experimentell form och är gjord intuitivt utifrån en personlig erfarenhet.

Jag har inte hunnit se mycket svensk film under året, men ska försöka gå igenom några stycken innan galan den 23 januari.

Här kan ni läsa om alla nominerade.

Kortfilmens dag sammanfaller alltid med årets mörkaste dag, vintersolståndet. Nu kan det bara bli ljusare. Kroppen är en ensam plats visas runt om i Sverige på flera av landets biografer:

Biografen Kino i Lund
Folkets Bio Umeå
Scala Bio i Båstad
Folkets Bio Malmö, Pandora
Zita Folkets Bio, Stockholm
Skoghalls Folkets Hus
Folkets Bio Visby
Elektra Folkets Bio, Västerås
Folkets Bio Regina, Östersund
Capitol (biograf, Göteborg)

FRI ENTRÈ!

Se respektive länk och stad för mer detaljerad info.

Kroppen är en ensam plats har gått varm på festivaler sedan premiären i januari. Nu avslutar vi året med biopremiär på Folkets bio. Den 14 december kl 17.30 minglar vi på Zitabiografen i Stockholm och kl 18.00 börjar filmen. Filmen är tio intensiva minuter, så det gäller att komma i tid. Efter filmen finns det tid för samtal och publikfrågor.

Det är fri entré och alla är välkomna!

Här är pristagarna från helgens filmfestival Stockmotion, jag i mitten. Kroppen är en ensam plats blev utsedd till bästa film. Vi fick även pris för bästa manus och bästa foto. Priset för bästa film innebär ett produktionsstöd på 50 000 kr till nästa film och ett teknikstöd på 75 000 kr. Så fett, det är det bästa en konstnär kan få, det betyder arbetstid till fortsatt skapande.

Här är motiveringarna:

Bästa film
Ida Lindgren

”Filmen träffar rätt i magen. Från första rutan sugs jag in i en välkomponerad kombination av ljud, bild, ord och rörelse som med sin enkelhet och sina distinkta val tränger sig in under huden och inte lämnar en oberörd för ett ögonblick.”

Bästa foto
Ida Lindgren

”En bild som håller oss i ett järngrepp och lugnar, förvånar och chockerar om vartannat. Djupt omvälvande där vi tror vi vet vad vi ser innan vi slungas ut i nya universum i djup symbios med ljud och tematik.”

Bästa manus
My Roman Fagerlind

”Blandningen av den inre kampens röst, läkarens torra journalanteckningar och dataröstens metalliska kostinstruktioner skapar en klaustrofobisk laddning. Du blir ett med berättarrösten och slutet når dig som en befrielse. Så nära, så tydligt.”

Foton: Mikael Ström/Film Stockholm

Jag är så glad för filmens skull, för mig och My och för hela teamet. För jag vet att ljudet lyfter bilden och klippet lyfter manus osv.  Så vi är alla vinnare. Ett vinnande team som jag definitivt kommer jobba med igen.

Och stort tack till Stockmotion och juryn för priserna.

Det blev en fin kväll igår. En bred utställning med många olika fotografiska uttryck. Mitt bidrag är det enda videoverket och det projiceras stort i ett eget rum i rummet. Tyvärr drunknade ljudbilden en aning i sorlet av människor men många verkade ändå upprymda över vad de såg. Kul med så mycket folk på vernissagen.

Jag gick en runda för att se de andra bilderna men det finns sällan tid för det på en vernissage. Då är det mingel som gäller. Så jag får besöka utställningen i lite mer lugn och ro. Det är totalt 31 utställare och vissa har 10-15 bilder som pryder hela väggar, och den breda helheten gör också att man behöver mer tid att ta in alla olika uttrycken tycker jag. Här invigningstalar kuratorerna Pauline Benthede och Jessica Jarl.

Men stort tack till Fotografiska för att jag har fått äran och möjligheten att delta i denna fina utställning. Den är öppen till och med 20 november så passa på att se den för en samtidsbild av Sverige idag.

Jag är så glad över att vara en av utställarna på Fotografiskas höstsalong. 2326 fotografer sökte till Höstsalongen 2016, av dom valdes 31 ut att medverka. Den äldsta är född 1950, den yngsta 1991. Jag är med med min senaste film/videoverk Kroppen är en ensam plats. Jag ser mycket fram emot att se de andras bilder imorn på vernissagen. Utställningen kan ses from fredag 30 september. Så här skriver Fotografiska:

”Från en abstrakt värld kastas vi in i en verklighet som trevar mellan lust och sorg, dröm och brutal verklighet. Rum och objekt laddas med nya betydelser; här har någon sovit, här är spår av en som är saknad. Genom kameran förvandlas också reella platser till utopi, en bild av en verklighet som vi känner igen men som ändå känns overklig. Fotografiets värld visar såväl våra vackraste drömmar som de mest skrämmande av rädslor, minnen från det som skett eller tankar om det som kanske kommer att ske. Historien och framtiden speglas i nutiden. Höstsalongen 2016 går mitt i en orolig tid i kontrollens och kontrollförlustens tecken och får oss att ställa frågan om vad som kontrolleras av vem – och varför?”

Den svenska fjällbyn Ammarnäs har en alldeles egen filmfestival. Kroppen är en ensam plats hade äran att få visas där i somras. Tyvärr kunde jag inte vara på plats men här finns några bilder från festivalen.