Francesca Woodman – Om att vara en ängel

Inspiration & tankar — 23 september 2015

Woodman-Francesca-Providence

Francesca Woodman, Untitled, Providence, Rhode Island, 1975-78
© George and Betty Woodman

I förra veckan gick min konstnärsträff till Francesca Woodman-utställningen på Moderna Museet. Jag drogs in i den surrealistiska stämningen i hennes bilder och minns mitt livs första biobesök. Jag var 8 år och såg filmatiseringen av Maria Gripes bok ”Agnes Cecilia en sällsam historia”. Den upplevelsen har jag burit med mig hela livet. Och precis som i Francesca Woodmans bilder så rör vi oss mellan olika lager, oavsett om det är tid, rum eller helt andra dimensioner. Hon funderar också över kvinnlighet, både sin egen kvinnlighet och den allmänna bilden av kvinnan.

Det känns som att konsten var hennes luft, hennes andning. Att hon levde igenom sitt skapande. Hon spelade sig själv i livets teater och sökte sin identitet genom videobaserad performancekonst. Hela utställningen är väldigt intim. Hon studerar sitt inre och vi blir åskådare till bilder som gjorts som ett utforskande på en konstskola. Bilderna är i små format och jag går nära varje bild. Många bilder är ansiktslösa. Att hon använde sig själv som modell var tydligen mest av bekvämlighet, hon var alltid tillgänglig. Samma sak gäller platserna hon fotade på. Det mesta är taget i hennes ateljé eller lägenhet, hon har sällan aktivt sökt upp locations för sina bilder. Det handlar mer om stämning och sammanhang än om subjektet i sig. Därav ses de flesta bilderna bäst i serierna som de skapats i.

Samtidigt har jag svårt att inte läsa in hennes tidiga självmord i bilderna. Jag tycker mig se en längtan bort i hennes transformationer, att få försvinna eller bli en del av något som hon idag saknar. Det finns något harmoniskt, humoristiskt samtidigt som de skriker av ångest och ensamhet. På SVT kan du se dokumentären ”The Woodmans”. Den handlar om hennes föräldrar som alltid levt med konsten som religion. I filmen blickar de tillbaka på sin dotter och hennes konstnärsskap. Hennes dagbok citeras och regissören söker svar på vem Francesca Woodman var och varför det slutade med självmord vid 22 års ålder.

Utställningen kompletteras med samtida fotografer från Modernas egen samling. Både amerikanska och svenska. Själv blev jag stående länge framför Tuija Lindströms bilder som också berör teman som kvinnlighet och identitet.