Hanna var sju år gammal när hon såg sin lillasyster insjukna och dö under några timmar. Trots det är hon inte rädd för döden. I Årsringar berättar hon om längtan efter Emma och sina tankar om livet efter döden. Hennes historia ackompanjeras av en bildberättelse som tillsammans med ljud och musik skapar en poetisk filmupplevelse.